Idag är det min makes födelsedag... och nästan exakt tre år sedan han gick bort... Han somnade in den sjuttonde augusti som råkar vara min mammas födelsedag och hon dog för två år sedan..
Eftersom K-Å dog på hennes födelsedag klarade jag inte av att fira den året efter, visste ju inte då att det inte skulle bli några fler födelsedagar för hennes del, hon dog väldigt oväntat.
K-Å fick en mycket ovanlig och obotligt form av cancer som härjade med honom i fyra år innan han gick bort.
Dessa år och tiden efter har varit det värsta jag varit med om och det har varit så hemskt för barnen.
Jag (vi) har fortfarande inte hämtat mig (oss) och är sjukskriven.
Ville verkligen jobba , älskar mitt jobb och ha den ventilen i sorgen men det funkade inte.
Jag blev ständigt sjuk, fick kramper i magen och blev helt utmattad. Kroppen och knoppen sade stopp!
Sedan spelade det ingen roll hur mycket jag än stampade ner foten.
Tänker inte älta detta på bloggen men idag ville jag få ur mig det.. Många har säkert förstått att jag inte jobbar just nu.
Jag har kommit till den punkten nu att jag på något sätt accepterat läget men tror och hoppas givetvis att läget ska förändras till något bra igen.
Kanske något helt annat, kanske inte...
Här är min fina K-Å
Och lilla mamma
Ja det här blev ett sorgligt inlägg men så är livet ibland...
Återkommer med något roligare nästa gång.
Ha en fin dag!
Kramar!
Klart man ska minnas och sakna. <3<3<3
SvaraRaderaTänker på dig och skickar en stor stor kram som du kan mysa i hela dagen.
Kärlek och många tankar till dig.
Kram!
Lingon - Tack <3 Det värmer <3 Kärlek o kramar tillbaka!
SvaraRaderaMen liia vän - här kommer en stor varm kram!!!!!!
SvaraRaderaKRAM <3
"lilla" ska det vara så klart
SvaraRaderaRosen - En stor varm kram tillbaka <3 KRAM!
SvaraRaderaJag förstår att det känns tungt idag och vissa dagar måste man låta tankarna få ta plats. Känns bara ärligt och öppet att du skriver på bloggen och delar det med oss. Kan själv inte föreställa mig att tappa en så nära men livet går inte att styra över och alla går vi igrnom tunga stunder.
SvaraRaderaHoppas solen lyser på dig idag och jag skickar en stor kram från norr.
Kram
Linaplina - Tack så jättemycket! Känns så härligt med alla tankar och kramar <3 KRAM!
SvaraRaderaSkickar kramar från norrland....
SvaraRaderaTitti
Varma, varma tankar skickar jag till dig! så tunga förluster så nära efter varandra! Livet är verkligen inte rättvist. Och innan det en tung sjukdomsperiod. Inte undra på att din kropp också reagerar och säger stopp! Så klart kommer det att bli bättre, du måste ge det tid bara.....
SvaraRaderaKRAM
Titti08 - Tack <3 Vad gulligt <3 KRAM!
SvaraRaderaNena - Tack för dina tankar och uppmuntrande ord <3 Tror och hoppas också att det ska bli bättre! KRAMAR!
SvaraRaderaKan förstå att du inte haft några lätta år... Ska tänka på dig idag!! Jag hoppas att du och din familj kommer att må bättre snart....
SvaraRaderaMånga kramar MollyB
Molly B - Tack för dina tankar <3 Hoppas allt är väl med dig! Många kramar tillbaks!
SvaraRaderaSorgen efter en eller flera älskade nära försvinner aldrig och formar oss för evigt, det finns ingen enkelt väg ur det....har själv en del nära och kära som lämnat jordelivet orättvist tidigt. Det är din blogg och det är klart du ska kunna ventilera sådana tankar och känslor här också. Människan består av så många olika lager av både yta och djup.
SvaraRaderaSkickar mina tankar och många kramar till dig!
Odd-Molly-holic - Tack så mycket för dina fina tankar och ord! Det värmer <3 Det är som du säger, finns ingen genväg och jag hoppas att jag någon gång kan bära med mig detta som en styrka istället.
SvaraRaderaKramar!
Sorger är svåra att bära!! Oavsett vad/när/hur det händer. De försvinner aldrig men kan efter åren mattas av o bli lättare att bära. Får man inte visa o tala om sin sorg är nog risken betydligt värre att läkas..med ev sjukdomar som följd. Allt måste få ta sin tid, låt ta det ta det tid! Bara du tillåter dig att sörja! Skickar dig en varm kram o mina tankar..
SvaraRaderaSom jag alltid säger..Själar säger aldrig farväl..sorgen är där alltid men minnena är de fina ljusa som stannar kvar hos en...så länge du minns så finns de älskade där..kanske behövdes de fina där uppe för att kika in på dig då och då..
SvaraRaderaEn riktigt varm och stor kram fina kommer från mig.
Jag vet precis hur du känner.. kram kram..
Jag läser din blogg men har inte kommenterat förut. Vill bara sända en varm hälsning!
SvaraRaderaMarie
Annelie - Tack så mycket för din omtanke <3 Det är svårt att sörja.. Jag är typen som biter ihop och då blir man sjuk precis som du säger.. Det var skönt att berätta det här på bloggen och få så mycket värme och omtanke tillbaka. Jag jobbar på att få ut sorgen, kanske går lättare nu när barnen har landat lite. Kramar!
SvaraRaderaToo di loo - Tack fina du för dina ord <3 Jag tror de finns med mig.. drömde mycket om dem båda när jag var på Island och när jag var i Kina ( det var bara ett halvår efter han gick bort) kändes det nästan som han var bredvid mig! Kramar!
SvaraRaderaMarie - Tack så mycket <3 Jag blir alldeles rörd av all värme <3 Kram!
Ja vad skriver man… jag kan inte ens föreställa mig vad du har gått igenom. Så orättvist! Och helt klart förståligt varför din kropp reagerat så starkt. Tack för att du delar med dig. Önskar jag kunde göra något för dig, kan jag det, vad som, så är det bara att hojta.
SvaraRaderaTänker på dig! Och ska tända ett ljus ikväll för dina förlorade nära. Massa Kramar!!!
Josanne - Tack för din omtanke <3 Det gör mig varm om hjärtat <3 Det kändes bra att berätta här i bloggen, hade ett behov av det märkte jag..Dina tankar räcker långt! Massa Kramar tillbaks!
SvaraRaderaKram!
SvaraRaderaNamimez - Tack o Kram tillbaks <3 KRAM!
SvaraRaderaJag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att förlora min man nu........
SvaraRaderaMan inbillar sig ju att man ska få bli gamla ihop men ibland vill livet annorlunda. Förstår att den här dagen är jättejobbig för dig.....
Jättekram till dig som blev kvar<3
Linda - Nä det går inte att föreställa sig och tur är väl det! JätteKramen tillbaka <3 KRAM!
SvaraRaderaTänker på dig o har inga bra ord. Visste inte alls att det var så nära i tiden som detta hände. Så det är inte konstigt att du inte jobbar. Vad bra att du berättade det. Kram Kram Kram
SvaraRadera♥ (¯`°•.¸ ♥ ♥ ¸.•°´¯) ♥
Annika - Ibland känns det evigheter sedan och ibland som igår. Behövs inga ord. Tack för dina tankar <3 Och dina fina hjärtan :) Kramar!
SvaraRaderaJag är så dålig på sånt här, ord bli så himla fjuttiga i det stora sammanhanget. Mina tankar och kramar går till dig i kväll.
SvaraRaderaKram
Alla mina tankar och kärlek till dig idag
SvaraRaderaKramar i massor
/Vivvi
Varma tankar och kramar till dig!
SvaraRaderaHilde - Jag tycker också det är svårt med orden.. Är så glad för dina tankar och kramar! KRAM!
SvaraRaderaVivvi - Tack fina du.. Kramar och kärlek till dig!
Life Silverlining and !- Tack rara för dina tankar o Kramar! Kram!
Livet är verkligen inte rättvist, men hur dumt det än låter så läker tiden alla sår. Långsamt leder också någonstans.
SvaraRaderaMen i tunga stunder måste man så absolut lyssna på sin kropp. Det är tufft att inte jobba, men vilken fantastisk ordning vi har i den här delen av världen när man tillåts vara sjuk. Jag hoppas att du ska kunna börja jobba igen! Och att livet blir ljusare och ljusare. Sänder dig massa varma tankar och kramar!
Tigern - Jag vägrade lyssna på min kropp och till slut sa den i från ordentligt! Hoppas verkligen att jag kommer igång och börjar jobba så småningom, det är ju en del av livet och en del av ens identitet. Men den här gången ska jag vänta ut mig. Visst är det fantastiskt ordnat i Sverige att man får vara sjuk, har jag tänkt många gånger... Tack för dina tankar och fina ord! Kramar!
SvaraRaderaI am saddened to read your distressing post. Life can be cruel with no explanation. I would like to send you strength and hugs across the ocean. I hope that each day it becomes easier to cope.
SvaraRaderaStor kram,
Karen XOXO
Karen - Thank you for your thoughts and hugs <3 I´m so grateful! Kramar!
SvaraRaderaDessa dagar är de jobbigaste. :( Jag fick en rysning när jag läste ditt inlägg, min pappa somnade också in sjuttonde augusti för tre år sedan. :( Han fick cancer men förloppet var väldigt kort. Förstår att det är kämpigt för er, när man mister någon i sin närhet vänds tillvaron helt upp och ner. Saknaden finns där hela tiden, jag själv försöker minnas allt vi hann göra ihop och uppleva med min pappa. Jag är oerhört glad att han fick träffa & lära känna mina barn.
SvaraRaderaBra att du tar det i din takt så att du verkligen blir bra innan du kan återgå till arbetslivet. Det får ta sin tid.....
En STOR KRAM och beklagar verkligen, livet är så orättvist ibland.
Jeanette - Tänk att det var samma dag! Kan vara svårt att hantera när det går fort också..Det är tufft men jag försöket också tänka på allt positivt vi varit med om och att jag haft tur som fått uppleva sådan kärlek. Känns skönt också att barnen fick ha honom hos sig tills de var ganska stora men...
SvaraRaderaVissa dagar är värre än andra så är det bara! Tack fina för din omtanke <3 KRAMAR!