Dagens och det är inte för skoj skull

Har varit runt på ett par möten idag som tär på hela mig faktisk. Det är ju så att jag inte går hemma och är sjukskriven för skoj skull, finns några rätt ordenliga skäl till det som jag inte orkar hålla på att lufta här på bloggen. Vill inget hellre än att ha ett normalt liv, så som mitt liv varit större delen av mitt 47-åriga liv men som av olika skäl som fått en hel del följder som gjort att det har har blivit så här och det är inte kul! Jag har alltid varit en fighter och klarat mig själv sedan jag var väldigt ung, ändå kunde det här hända mig och det kan hända vem som helst om man råkar ut för några rejäla käftsmällar under vissa omständigheter.

Att hålla på med Mollysar har varit en hobby, en dyr sådan och som sjukskriven badar man inte i pengar så ett sätt för mig att fortsätta med denna hobby är att sälja för att kunna köpa eller swappa. Sålt hade jag nog gjort ändå eftersom jag tröttnar snabbt och för mig är kläder ting som jag jag tycker är snyggt och roligt men inte har några djupare känslor för.

Jag tänker fortsätta med min hobby så länge jag har lust och råd. Slutar jag är det inte för att jag är trött på Odd Molly eller att kollektionerna har blivit fulare utan för att jag kanske tappar lusten eller omprioriterar.

Under tiden kämpar jag vidare, för så är det för mig, varje dag är en kamp. Sedan är jag en positiv typ som försöker hitta lösningar och njuta av stunden ändå om jag kan.

Peace love and understanding är en bra grej som jag önskar alla och som jag själv försöker ge. Fördomar och förutfattade meningar och all skit som kommer med det är det värsta jag vet.

Behövde få ur mig det här av olika anledningar.

 Kramar!