Att vara lite dement

Ibland blir jag riktigt trött på mig själv... Nu börjar jag undra om jag inte solat bort lite av hjärncellerna. Tog en promenix till Da Matteo och beställde in latte och macka. Har ingen bild på det för när jag satt mig ner upptäckte jag att mitt armband var borta! Mitt lila älsklingsarmband från Odd Molly. Först tänkte jag äh, och mumsade i mig frukosten eftersom jag var vrålhungrig. Men när jag var klar började letandet. Gick tillbaka en bit men tänkte äh, det är lönlöst... Tog en runda på stan och lyckade göra årets kap (visar en annan gång). Tröstköpte ett armband i porselain och strosade runt lite till tonerna av Bruce...Han spelades överallt :) Men sen kände jag att jag vill ha mitt armband och gick tillbaka precis samma väg som jag kommit. Inget armband...Inte ens skymten av en pärla...

Kommer hem och hittar det på bordet. Har utan att tänka på det tagit av mig det och gått ut. Glad blev jag iaf om än lite trött på mig själv.

Men inget ont som inte för något gått med sig :) Samlingen har utökats och jag fick lite extra motion.

 Nu ska jag bara ta det lugnt en stund och ladda inför morgondagens havstur. Blir hellre lite bränd än snurrar omkring på stan bland alla turister som går i bredd i slowmotion.

Ha en fin eftermiddag!

Kramar!