Ballongtån is back!

Satan i gatan drar jag till med så här på morgonkvisten! Tåskrället har börjat anta polkarandigt utseende igen a la randig rödbeta och jag skriker högt bara jag kommer nära något. Vilket jag gör hela tiden eftersom det står kartonger och resväskor överallt. Har ätit en dubbel antibiotikakur och nu i slutet så minskade jag lite på tablettintaget för att jag tänkte att det kanske är bra (bättre) för kroppen att inte sluta tvärt. Men det var det tydligen inte..

Ska till min läkare idag för mina andra åkommor och kommer visa min tå. Men. På kort tid har jag fått höra av två oberoende av varandra personer ( bland annat en sköterska) att han "har gjort sitt" Han är gammal och glömsk och jag får själv hela tiden komma med förslag på prover, som varje gång visat sig vara katastrofdåliga. B-12 brist, blodbrist, järnbrist ( mina depåer var helt tömda) för att nämna några. Dessutom verkar han ha fått ett tvångsmässigt behov att tala om hur dyrt det är med provtagning. Hur dyrt blir det inte att gå med obehandlade sjukdomar då tänker jag!

Samtidigt är han en väldigt fin människa som har varit ett stort stöd för mig. Men det kanske är dags att testa en annan läkare även om det är jobbigt att dra hela historien, igen vilket jag kanske inte behöver göra med en gång...

Ja lite tankar från roten i arla morgonstund. Vaknade  vid 5 när sonen gick till jobbet

Nu ska jag fylla på min kaffekopp, morna till mig och sedan fånga dagen.

Ha en fin dag!
Kramar!