Separationsångest

Nu har jag varit och vinkat av min dotter på centralstationen och jag vet inte vad som tagit åt mig men jag blev helt gråtfärdig och var tvungen att snabbt klara av hejdåanet och kramandet för att inte börja stortjuta.

Sedan strosade jag omkring med gråten i halsen länge på bakgatorna... till slut gick jag in på Lindex och köpte lite sockar på rea, kändes lagom asketiskt.

Nu är jag egentligen jätteglad att jag har självständiga barn, det är ju det som är målet på något sätt, att uppfostra sina barn att bli självständiga individer och med en mor och far som alltid gått sina egna vägar blir det som det blir, äpplet faller inte långt från trädet :) Ja nu är det bara till Stockholm hon ska flytta och bara (till att börja med ) i tre månader så det var nog en slags sorg för själva avskedet, ett vägskäl i livet... ojojoj nu börjar det bli bluddrigt... men behövde skriva av mig kände jag.

Som avslutning på min stadstur gick jag in på Mauritz kaffe ( där de goda bullarna finns). Det är en pytteliten lokal och det var knôkfullt. Ofta tycker jag det är fruktansvärt att vara på sådana ställen, tycker det är jobbigt att trängas. Men idag var det skönt på något vis... ingen var otrevlig eller stressad utan alla drack sitt kaffe i lugn och ro, rygg mot rygg, det var faktiskt rogivande på något sätt.

En skön dagens hade jag på mig som gick i lila nyanser :)

Tanning long knit, Heather merino i dark lila ( syns inte här ), Blenda short dress och Chrysalis minigown.

Cloud 69 buddan för inre ro var med också :) lila rem såklart :)

Nu ska jag äta lite mat och fixa och dona lite.

Ha det gott!
Kramar!